Historian om Tai Chi är en mycket lång historia. Det har varit en slags tradition i Kina att utöva olika typer av rörelser samt meditation. Det finns gott om historier med olika former av meditation samt utövare från antiken.
Kineserna har haft skriftspråk ända sedan före 4000 f.kr. Om du visar en skrift som är över 2000 år gammal kan man troligen läsa den i Kina.

Legenden säger att en vis man med namnet på Fuxi såg tecken i skalet av en sköldpadda och sedan använde dem för att uttrycka sig själv. Det kinesiska ordet för kultur, wen-hua, betyder att omvandla genom att skriva.

I vissa av dessa skrifter kan vi se en läkare som heter Hua tu’o vilken beskriver ett sätt för att träna kroppen med rörelser från djur som tiger, björn, rådjur, apa och fåglar. Hua-tu’o levde mellan 220-265 e.Kr. under tiden för de tre rikena.
Hua-tu’o tyckte att djuren alltid såg ut som de hade en god, sund livsstil och därför kopierade deras rörelser. Innan detta kan vi också läsa om en klok man vid namn Lao Tsu som skrev ”Underkasta sig och övervinna. Böja och sträcka sig” och ”Han som står på tå är inte stadig. Han som kliver kan inte hålla takten”. Denna skrift är daterad från ursprunget av Taoism omkring 600 f.Kr. och är den grundläggande filosofin i Tai Chi Chuan. Det denna skrift säger är helt enkelt att du måste ha en avspänd kropp för att kunna bekämpa.

Runt 600 e.kr. finns det några historier om en man som kallas Tao Mo eller Bodihdharma vilken besöker munkarna i Shao Lin templet och skriver att munkarna där är i en mycket dålig fysisk kondition. Detta skulle vara resultatet av alltför mycket meditation. Tao Mo skrev därför 18 olika övningar som en Shao Lin munk skulle klara av. Många av dessa övningar ser man i modern Gung Fu och de innehåller olika övningar i mentala, fysiska och andliga färdigheter. Många av dessa övningar har man sedan använt i många andra budoformer.

Läs mer:

Wikipedia om Bodhidharma
Wikipedia om Shao Lin