Kinas traditioner

Kina är världens största land avseende befolkningsstorlek och är världens fjärde största land mätt i yta. Den stora ytan och den rika historian gör att seder, bruk och traditioner skiftar beroende på var i landet man befinner sig. Man får också minnas att Kina har uppskattningsvis dryga femtiotalet minoritetsgrupper som även de har skiftande seder. När man talar om kinesiska traditioner avses i allmänhet äldre typer av traditioner som grundlades under exempelvis Mingdynastin på 1300-talet och framåt. Republiken Kina grundades 1912 och i samband med det förbjöds gamla, traditionella högtider till förmån för av partiets nyinstiftade högtider som fram till 2007 främst bestod av ledigheter i samband med det kinesiska nyåret, nationaldagen samt första maj.

År 2007 genomförde emellertid republiken Kina en reform som gick ut på att man tog bort första maj-lovet och återtog ett antal traditionella högtider. Anledningarna var dels för att undvika nationell trängsel på turistorterna under denna tid på året, dels för att man ville låta politiken ta ett steg tillbaka till förmån för mer traditionsbundna seder. De traditionella högtidsdagar som lades till var exempelvis Drakbåtsfestivalen, Förfädersdagen, Quinmingfesten och Månfestivalen. Dessa traditioner hade i viss mån redan firats, åtminstone lokalt, men de hade inte uppmuntrats av kommunistpartiet och inte heller haft formell ledighetsstatus. Nedan finns en sammanställning av några av de mer traditionella högtiderna i Kina.

Det kinesiska nyåret

Det kinesiska nyåret kallas även “vårfesten” och är den i särklass största. Festen inträffar på olika datum varje år och sammanfaller med en ofta veckolång ledighet i landet. Det kinesiska nyåret infaller någon gång mellan den 21 januari och den 20 februari. År 2019 inföll det kinesiska nyåret den 5 februari i grisens år och år 2020 infaller det den 25 januari, råttans år. Att högtiden även kallas vårfesten är lite udda eftersom det fortfarande är vinter i större delen av Kina, men man kan tolka det som att befolkningen ser fram emot våren som komma skall. Obligatoriska inslag i det kinesiska nyåret är festmåltider i familjens hägn och mängder med fyrverkerier.

Månfesten

Månfesten (“Chinese Moon Festival” eller även kallad “mid-autumn festival”) infaller som namnet antyder på hösten, vanligtvis kring slutet av september. Festen firas troligtvis till minne av legenden om Hou Yi som nekade att inta ett livselixir för att vara med sin hustru. Men hustrun drack det istället och for därefter till månen. Festen handlar om att önska henne välgång och under festen ges matoffer till hennes ära. Under månfesten samlas man i familjen för att titta på fullmånen allt medan man reciterar månpoesi och äter “mooncake”, ett kinesiskt bakverk som mäter ungefär 10 cm i diameter med ett krispigt skal och en fyllning bestående av exempelvis röd bönpasta.

Drakbåtsfesten

Drakbåtsfesten (“The Duanwu Festival”) infaller kring sommarsolståndet någon gång mellan slutet av maj och senare halvan av juni. I vissa asiatiska länder kallas festivalen “Fifth Month Festival”. Bakgrunden är att man under Qindynastin såg den femte månaden som startskottet till att farliga djur såsom giftiga ormar och skorpioner syntes mer frekvent. Dessutom tenderade människor att lättare blev sjuka. Därför försöker folk i allmänhet att undvika otur och man sätter upp bilder på giftiga djur på väggarna i vilka man sticker vassa nålar. Man klipper också ut bilder på farliga djur som man fäster runt handlederna på barnen. Drakbåtsfestivalen är helt enkelt en högtid då man motar bort sjukdom och otur.

Spökfestivalen

Spökfestivalen kallas även “Det hungriga spökets festival” och är en gammal buddhistisk tradition. Det är en festlighet som infaller i mitten eller i slutet av augusti och den pågår under en enskild natt. Enligt gammal folktro är det nu himlens och helvetets portar öppnar sig och under en månads tid kan själarna återvända till jorden. Människor bränner under denna tid låtsaspengar gjorda av en speciell sorts papper samt föremål tillverkade av papper av typen guld, kläder och bruksföremål. Vidare bränner man mycket rökelse och ger – ofta vegetariska – matoffer till de döda. Ibland lämnar man stolar lediga kring bordet för de släktingar som gått bort för att hedra deras minne.

Leave comment

Your email address will not be published. Required fields are marked with *.